Missy Higgins

Jag kom på att jag ju inte har skrivit något på länge, hmm inte på hela oktober och eftersom det snart är november så är det nog på tiden...

Jag vet att det utlåvade Barcelona-inlägget inte ännu har kommit men ni som har fb kan ju i alla fall kolla bilderna o kommentarerna där. Jag lovar att det ska komma ngra bilder tillsammans med lite kul kuriosa från resan här. Snaart! Ngn gång i alla fall...

Men så länge får ni nöja er med en låt:

Missy Higgins - "The Special Two"

I've hardly been outside my room in days,
'cause I don't feel that I deserve the sunshine's rays.
The darkness helped until the whiskey wore away,
And it was then I realized the conscience never fades.
When you're young you have this image of your life:
That you'll be scrupulous and one day even make a wife.
And you make boundaries you'd never dream to cross,
And if you happen to you wake completely lost.
But I will fight for you, be sure that
I will fight until we're the special two once again.

And we will only need each other, we'll breathe together,
Our hands will not be taught to hold another's,
When we're the special two.
And we could only see each other, we'll bleed together,
These arms will not be taught to need another,
'Cause we were the special two.

I remember someone old once said to me:
"That lies will lock you up with truth the only key."
But I was comfortable and warm inside my shell,
And couldn't see this place could soon become my hell.
So is it better to tell and hurt or lie to save their face?
Well I guess the answer is don't do it in the first place.
I know I'm not deserving of your trust from you right now,
But if by chance you change your mind you know I will not let you down
'cause we were the special two, and we'll be again.

And we will only need each other, we'll breathe together,
Our hands will not be taught to hold another's,
When we're the special two.
And we can only see each other we'll bleed together,
These arms will not be taught to need another...
'cause we're the special two.

I step outside my mind's eye's for a minute.
And I look over me like a doctor looking for disease,
Or something that could ease the pain.
But nothing cures the hurt you, you bring on by yourself,
Just remembering, just remembering how we were...

When we would only need each other, we'd bleed together,
Our hands would not be taught to hold another's,
We were the special two.
And we could only see each other, we'd bleed together,
These arms would not be taught to need another,
'Cause we're the special two.

--------------------------------------

Over and out,

Sofi

Weekend -recap

Denna helg bara kom och gick den också. I fredags gjorde jag typ ingenting på förrmiddan även om jag vakna första gången ren vid 08. Men jag pyssla på lite och pynja innan jag skyndade mig iväg till Kuppis-tåget. Och då fick jag äntligen hem min ngt skäggiga och mycket trötta karl! Happy moment! På kvällen blev det Milan-mat och så sen Stand Up, Turku! - In English på Klubi tillsammans med Julia och Fia. Humorn var aningen för below the belt för att passa mig men nog kom jag på mig själv att skratta åt sånt som jag av princip inte tycker att man ska skratta åt... Nå väl. Helt trevligt fast jag höll på att bli av med min karl där mitt i allt! Nä men skämt och sido, vi hamna på första raden eftersom det på våra biljetter stod att det skulle börja 1920 fast det hade börjat 1900 och vi droppade in strax efter 19. Den kvinnliga komikern erkände att hon var nervös och ville att Pete skulle flytta sig närmare (vi satt längst ut på raden) för att hon har hört att det hjälper mot nervositet om man föreställer sig publiken naken (!). Jag höll på att storkna. Pete bara reagera på att hon kalla honom för geek var besviken på att hon inte fråga honom vad han sysslade med :P Skulle ju så ha confirmat hennes ord :) Kvällens importerade huvudnr. kanadensaren Jason Rouse var den som verkligen tänjde på gränserna fast både Julia och Pete va säkra på att han höll tillbaka. De två skrattade nog mer än jag och Fia som emellanåt utbytte blickar som sa att no he didn't just do that, did he? På youtube hitta jag ett klipp som faktiskt skulle ha kunnat vara våran show, fast det kändes väldigt improviserat så hade han faktiskt kört det mesta förut... take a look for yourself! Kolla part 2 också. När vi kom hem skulle vi se på Rain man men vi kom inte så långt.

I lördags var vi duktiga och for och storhandla och fynda billig kycklingfiléer och lövbiff så det blev riktigt fina middagar den här helgen. Annars så var vi ganska lata fast jag var faktiskt duktig och lyssna på nästan hela 90 min.s socialantropologi nätföreläsningen och anteckna. Jag kom mig iväg på vin, kvinnor och sång på lördagskvällen och det var riktigt trevligt. Men jag var tydligen ganska så ordentligt trött när jag stupade i säng för jag märkte varken när Pete for iväg och springa eller när han kom tillbaka och duscha, så där kl 04 på morgonen... Och så hade jag nynna ngnting som hade låtit som fornnordiska... Say what? Jag undrar ifall det månne inte var Save a horse, ride a cow boy, our theme song of the evening :) Söndan var sen ännu segare och slightly depressing på kvällen då jag insåg att vi antagligen inom en relativt snar framtid kommer att befinna oss på olika sidor av världen och inte veta när vi får ses igen... Det var lite av en mood killer minst sagt... Tycker fortfarande inte riktigt om att tänka på det...

Så idag har också varit en ganska oproduktiv dag då jag inte har fått så mycket gjort. Jag har varit duktig ordförande i alla fall och spammat anslagstavlor med info om Otakts nybörjarkurs but that's about it... Nu borde jag kanske äta nån middag.

På återhörande,

Sofi

En lång och tung dag

Jag var inte fullt så glad som det lät igår eftersom jag denna vecka har varit ganska så disträ dåjag inte har haft Pete här. Jag hade tänkt att jag skulle ha fått en massa saker gjorda nu men huvudet har inte kunnat koncentrera sig utan det har flugit iväg hela tiden. Dock har det varit überhappy stunder emellanåt då jag ha bounca upp och ner (mitt sätt att uttrycka happiness it seems :)), som t.ex. då jag insåg att jag vunnit budgivningen på telefonen. Btw så fick jag idag svar av hon som säljer den att min betalning kommit fram så hon skickar den på posten imorgon, yay! En annan source of happiness var att jag fick prata med Pete i telefon igår (om ändå en väldigt kort stund) och fick confirmat att han blir "frisläppt" kl 12 imorron -> total lycka!

För att återgå till denna dag så började den ren före kl 0800 imorse eftersom det var Language Practice meeting kl 0915. Och minsann vad det chockade mig och gjorde mig happy. Jag har hittat the place for me vilket tydligen är Indianapolis av alla ställen. Vad är det då som är så speciellt med detta kan man fråga sig? Jo, det skulle alltså handla om ett internship åt en person som har samma specialintressen som jag nämligen linguistics and intercultural communication. Jag vill såååå få den här platsen. Jag ska börja researcha i ämnet a.s.a.p. What are the odds I wonder att man kan ha en sån här himla tur? Jag säger bara screw Ireland, I wanna go to America! Sen så har det rullat på med kandi-seminarium, lunch, tvättstuga varvat med städning/inredning/röjning (jag har bestämt mig för att det ska vara tipp topp hemma hos mig tills Pete kommer tillbaka!), styrelsemöte och sen gulisakademi. Där bollade jag tre roller och jag tyckte att jag lyckades ganska bra med det men tydligen så märktes det ändå att jag hade stressat runt som en dåre under dan och inte mådde så tipp topp.

Nu har jag ätit (det hade jag inte gjort sen lunch förutom en banan o en massa karkkin o vindruvor på mässan) och sett på två avsnitt CSI men redan i hälften av det andra så insåg jag att jag bara vill sova för att jag är megatrött. Det har varit lite si och så med sömnen den här veckan eftersom jag har haft svårt att hitta den men ändå stigit upp/blivit väckt relativt tidigt.

Så nu bedtime!

På återhörande!
/Sofi

Tillbaka i MIN stad...

har jag ju varit ganska så exakt en månad nu och bloggpaus har jag haft desto längre. Jag vet att jag gav ett löfte åt en del att det skulle bli bättring efter minisemestern till Barcelona och jag lovar att det kommer att komma ett inlägg om det så småningom. For now så får ni nöja er med att veta att det var amazing!

Annars den här hösten så här långt. Den började ju lite extra tidigt i och med att jag hade tagit på mig ansvaret att vara tutor, vilket jag inte ännu har ångrat! Jag har fått känna mig behövd o kunnig samtidigt som jag har fått lära känna ett gäng härliga människor. Vad gäller mina egna studier så ha de också kommit igång så smått; jag har 2 föreläsningar i veckan á 1,5 h så jag är ganska trög även om jag egentligen faktiskt har 4 kurser på gång. Det är bara det att den ena är en läskurs och den andra en nätkurs vilket gör att det går lite trögt utan närstudieträffar. Tack och lova att nätkursen iaf har deldeadlines! Annars skulle man ju bli helt slö. Kandiseminariet känns inte så farligt trots allt även om det är lite creepy att ha alla tre lärare i samma rum. Dock har jag inte riktigt på allvar tagit upp funderandet vidare men allt eftersom vi måste göra fler och fler saker så kanske jag inser att jag behöver ta mig i kragen och komma nån vart och inte bara sitta och vara nöjd över att jag har ett ämne och en uppsats som jag kan bygga kandin på.

Men på det stora hela tycker jag att det härligt att vara tillbaka i Åbo och ha allt som jag har saknat under sommaren; att kunna vara med mina vänner när jag känner för det och att kunna vara med Pete varje dag ♥ Dock så gäller det inte den här veckan ... eftersom han måste vara på repetitionsövning i Drakan (se Fia jag fick prepositionen rätt!), tråkigt! Men men snart är han hemma igen!

Vad som dock är roligt är att jag har köpt en ny telefon! Eller egentligen en begagnad från huuto.fi men hon som haft den tidigare hade bara haft den i 3 månader. Jag har den inte ännu fysiskt i min hand men den borde snart vara på väg ner från Vasa så fort min betalning har kommit fram. Wiiie! Men här kommer i alla fall en bild av skönheten!




Det var allt för denna gång och jag ska försöka att återkomma inom kort!

På återhörande!

/Sofi

Bättre sent än aldrig...

Tristess o väntan på mat o att matgästerna (syster + bf) ska anlända så gör att jag äntligen tar tag i den här bloggen som har legat i träda alltför länge. Först berodde det på för mycket skolarbete o andra uppdrag sen så var det att jag var för trött efter jobbet. Nu har jag slutat det jobbet, wiiiie! Mycket skönt för det var tungt o dåligt med förmåner men lite pengar har det ändå genererat. Dock är det inte ngt som jag gör om, iaf inte för samma firma. Byggstäd, som jag främst var involverad i, är petnoga då det ska göras fint för de som ska flytta in o framför allt göra så att huset går gnm slutsynen. Det var inte bara en o två ggr som sånt företogs medan vi ännu städade... Men det lärde mig även en hel del som t.ex. vad för nåt man INTE ska ha i sitt framtida boende... Fast också jisses vad man blev avundsjuk på en del att de får så fint... Men så kostade det säkert också...

Nu väntar jobb på Arken igen, exakt i vilken form vet jag inte ännu eftersom jag började med att vara sjuk... Skulle egentligen ha börjat jobba i torsdags men det visade sig att jag hade feber så det blev ingenting av det o sen så tyckte chefen att jag sku vila hela helgen (planen hade varit att börja på lördan istället) så det har jag gjort. I lördags tillsammans med kolltrollet o dess moder; lite strandhäng med korsords-lösning, letande efter kantareller (Tess trodde det kunde finnas men icke), solande på gården, Bamse-läsning inomhus mm... Idag har jag varit med Ewe en sväng o catch up innan hon drog till Björneborg.

Annars så går telefonen varm nu när den underbara har begett sig hem-hem även han... Det tar nog lite på att vara så långt ifrån honom men då man vet att det bara för en begränsad tid så står man ut men guuud vad glad jag sku bli om jag sku få va med honom nu... Men jag måste vänta ~ 11 dagar, 15 h o 40 minuter innan jag kan sätta mig på ett tåg som tar mig till kärleken i Pampas. O inte måttligt långt bort heller utan så långt norrut tror jag inte att jag har varit EVER, iaf inte vad jag kan minnas. Men jag har googlat o hittade forsande vatten så jag tror nog att jag ska bli nöjd, älsklingen frågade om jag också ville se vattenkraftverket men jag sa att min fascination för forsande vatten bara gäller naturliga förhållanden :P

O ni som mot förmodan väntar på Island up-date så måste nog vänta en stund till för min laddningskabel till datorn är fortfarande spårlöst försvunnen så det blir inga bilder än... Men förhoppningsvis någon gång. Annars så var parenteserna till norra Island på vänortsträff o som gåva fick jag nästa års kalender med vulkanen som motiv, jag som ju hade sett den :P

Nä nu får det räcka, man ska väl inte förta sig så här i början...

//Sofi