On a day like today

Sedan sist så har det väl inte hänt så fasligt mycket. På onsdagskvällen var jag lämnad åt mitt arbete eftersom Pete var på sitz. Jag läste i boken till English Words I-kursen och tyckte att den var helt ok att läsa. Unnade mig också lite Project Runway och fb :) Och lite planerande av dansövning mitt i allt.

I torsdags var det temadag duktig studerande även om jag inte gjorde nåt med kandin. Men däremot pilla jag lite på mitt cover letter, var på föreläsning i The Conceptual History of Multiculturalism med Emma, Johanna och Marianne (trevligt med en IKK-kurs där man känner hälften av deltagarna, that's not usually the case) och sen hade vi studiecirkel i English Words I med Linn och Fia. O det var minsann kämpigt... Boken är chill men de där dumma uppgifterna tyckte jag inte alls om... Nåja nya tag med dem på måndag alla ♥ dag till ära. Dock gjorde det att det inte fanns tid för middag utan jag var tvungen att livnära mig på mina två äpplen + utbudet från snacksautomaten i Arken (en mysli bar, en sourcream and onion mini-chipspåse och en stor twix). Med andra ord inte så nyttigt även om jag har försökt att vara mera nyttig, but oh these relapses. Nå jag kom mig i alla fall iväg på dansövning som gick helt ok även om jag inte hade varit så inspirerad i planeringsfasen men av ngn anledning så när man väl är där så känns det bra och det är hur kul som helst! Och tack vare Fia hade jag äntligen rätt version av musiken till min danska favoritdans Dobbelt kvadrille. Att det var en konverterad MIDI-fil (fick lära mig att det var det som fanns i Nokia 3310rna...) behöver vi inte prata så högt om... När jag sen kom hem var jag dock mega-hungrig så det passade bra att jag hade leftovers i form av hemlagade pannbiffar med löksky och kokt potatis (att jag slängde all resterande lök behöver vi inte heller nämna i stora ordalag).

Idag har vi haft kandi-möte och fått veta praktisk info om svensk sammanfattning, mognadsprov, sprpåkgranskning, style sheets och deadlines. Inte för att vi blev så mycket klokare men vi behövde i alla fall inte säga någonting (till skillnad från de stackars literary people..). Dock så var the wanted Dr. Gill missing in action... Istället har jag nu, helt kallt, efter att finally ha fått min punktlista till cover letter till en actual text, skickat det till honom på mejlen direkt. Och jag är så stolt att det inte finns ord! Om jag sen inte får denna praktikplats så gråter jag, seriously.... Sen så har jag också beställt min huvudbok till kandin från adlibris.fi eftersom bibbaboken jag har haft i snart ett år plötsligt har blivit reserverad! När jag insåg det höll jag också på att börja gråta om det inte hade varit för att jag var så chockad.

På måndag är det Alla ♥ dag trots att majoriteten av detta land anser att det heter Vändag (eller ja Ystävan päivä..). Dåligt uttryck i min opinion...

/Eder Sofi

PS. Jag är nästan lite stolt över antalet kodväxlingar i slutet av detta inlägg :P D.S.

Det utlovade (!) och efterlängtade (?) Barcelona-inlägget

Jag har i evigheters evigheter utlovat ett inlägg med bilder om Barcelona. Här kommer nu det. Det blir mest bilder och så lite beskrivande text till. Fler bilder finns på fb för den som inte ren har tittat på dem :) Enjoy!

Resan kan börja! En omedveten sovande Sofi

Tourists 1: La Sagrada Familia

Tourists 2: La Pedrera with a view of a lovely terrace

Street life

Recreational activities for both the lady and the man: La Barceloneta y Camp Nou

Roses for no special reason at all bought of the street

The tree hugger and the 'provsmakare' @ Botanical Gardens (lovely lovely place)

Glad souvernir-shoppare invid resans slut:

choklad åt lillasyster och Barca-paita åt sig själv!

Det får lov att duga! Nu fick jag dock resfeber och sku genast vilja fara bort ngnstans varmt... Åhh NU, please!

/Eder Sofi

PS. Som ni ser så förstördes min fina layout av att fönstret man skriver i är bredare än själva bloggen sen but I hope you get the intention! D.S.

Re-opening of some sort

Eftersom studiemotivationen tryter i studierummet och under påhejning av mina fellow students Fia och Netti så skrivs det återigen i denna blogg. Dock inser jag att jag inte kan uttrycka mig på svenska, inte för att det är en nu insikt utan den poppar ständigt upp.

Denna vecka har jag dock lite kandi-paus of sort eftersom jag istället prioriterar mina USA-ansökningspapper eftersom de ska vara inlämnade senast tisdag 15.2 (oh my oh my!). Så jag håller på och filar på min engelska CV och ett cover letter som inte ännu har slutat att vara en punktlista. Nu är det bara sture-utdraget som återstår, eftersom mitt letter of recommendation från Brita ren finns hos Gill. Sen borde allt vara underkontroll, iaf gällande ansökningen. Då är det bara och hålla tummarna samtidigt som man borde fila på stipendieansökningarna till Donner, Svenska studiefonden, Svenska Konkordia-förbundet och Fanny Palméns fond. ÅAs stipendieansökan ska jag lämna in imorgon. För att sen inte tala om vad som händer ifall jag faktiskt fåååår fara iväg :) Då finns det nog ett och annat att ta itu med som t.ex. förhatliga men nödvändiga visa-ansökningar... Bläää...

På tal om förhatligt så tycker jag det är ganska förhatligt att jag måste betala 4,50/kopia för mina ämbetsbevis medan mina fellow students inte behöver betala ens en cent i postning för sina. Vad är det för fasoner?!?! This is NOT okay! Men sen i slutändan om jag ändå får de 500 eurona som jag fick ifjol från fonden som skulle ha ämbetsbevis så kanske jag inte klagar lika mycket. I det sammanhanget är 9 euro en liten kostnad...

Nå väl, snart ska jag bege mig iväg och handla för jag har lovat att vara housewifey och ha middag redo strax efter 18. Pannbiff med löksky och potatis coming up!

/Eder Sofi reinstated

Dagens sång

Fix You Lyrics
Coldplay

When you try your best, but you don't succeed
When you get what you want, but not what you need
When you feel so tired, but you can't sleep
Stuck in reverse

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone, but it goes to waste
Could it be worse?

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

And high up above or down below
When you're too in love to let it go
But if you never try you'll never know
Just what you're worth

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

Tears stream down on your face
When you lose something you cannot replace
Tears stream down on your face
And on your face I...

Tears stream down on your face
I promise you I will learn from my mistakes
Tears stream down on your face
And on your face I...

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

Missy Higgins

Jag kom på att jag ju inte har skrivit något på länge, hmm inte på hela oktober och eftersom det snart är november så är det nog på tiden...

Jag vet att det utlåvade Barcelona-inlägget inte ännu har kommit men ni som har fb kan ju i alla fall kolla bilderna o kommentarerna där. Jag lovar att det ska komma ngra bilder tillsammans med lite kul kuriosa från resan här. Snaart! Ngn gång i alla fall...

Men så länge får ni nöja er med en låt:

Missy Higgins - "The Special Two"

I've hardly been outside my room in days,
'cause I don't feel that I deserve the sunshine's rays.
The darkness helped until the whiskey wore away,
And it was then I realized the conscience never fades.
When you're young you have this image of your life:
That you'll be scrupulous and one day even make a wife.
And you make boundaries you'd never dream to cross,
And if you happen to you wake completely lost.
But I will fight for you, be sure that
I will fight until we're the special two once again.

And we will only need each other, we'll breathe together,
Our hands will not be taught to hold another's,
When we're the special two.
And we could only see each other, we'll bleed together,
These arms will not be taught to need another,
'Cause we were the special two.

I remember someone old once said to me:
"That lies will lock you up with truth the only key."
But I was comfortable and warm inside my shell,
And couldn't see this place could soon become my hell.
So is it better to tell and hurt or lie to save their face?
Well I guess the answer is don't do it in the first place.
I know I'm not deserving of your trust from you right now,
But if by chance you change your mind you know I will not let you down
'cause we were the special two, and we'll be again.

And we will only need each other, we'll breathe together,
Our hands will not be taught to hold another's,
When we're the special two.
And we can only see each other we'll bleed together,
These arms will not be taught to need another...
'cause we're the special two.

I step outside my mind's eye's for a minute.
And I look over me like a doctor looking for disease,
Or something that could ease the pain.
But nothing cures the hurt you, you bring on by yourself,
Just remembering, just remembering how we were...

When we would only need each other, we'd bleed together,
Our hands would not be taught to hold another's,
We were the special two.
And we could only see each other, we'd bleed together,
These arms would not be taught to need another,
'Cause we're the special two.

--------------------------------------

Over and out,

Sofi