Lame-ass Saturday

Denna dagen i princip kom och gick... Detta p.g.a. ett besök till ett visst "soldathem" igårkväll. Men trevligt var det även om jag blev trött igen relativt fort. Dock hindrade det ju en inte från att vara ute till en tre-halv fyra med på följande juustohampurilainen, ei mausteita*. Däremot eftersom man börjar bli gammal har jag varit trött och orkes/viljeslös hela dagen. Nå har ju spelat fb-spel en hel del iaf. Fick dock ett ryck och tog i tu med städningen som planerats in igår. Jup, jag dammsög och torkade golvet i hela lägenheten (minus toaletten) bara för att nån timme efteråt tycka att golvet är lika skitigt igen under mina bara fötter. J*vla korkmatta! Finns det månne skurmedel särskilt ämnat för detta usla material? Anyone?!?

Nu på kvällskvisten har vi ätit sen middag bestående av gårdagens rester men före det lagades det köttfärslimpa så att det finns färdigt mat imorron**. Sedan har det ägnats tid åt app-spel på iPaden som omväxling. Pete sökte i app storen och vi laddade ner och provade ex-antal stycken. Roligaste var ett spel som man sku "dirigera" trafik i en korsning, d.v.s. bestämma vem som sku få köra först, och ett slice-veggies-spel (löjligt roligt nästan... hoho... )

Nu spelar Pete lite till medan jag har hunnit ta hand om mina fötter***, sorterat tvätten för morgondagens tvättur (ääääntligen!), läst uppdaterade bloggar och nu också själv skrivit ett inlägg. Men nu ska jag nog försöka få honom att sluta så att vi kan gå och "tuta". Det är en dag imorgon (eg. idag...) också!

På återskrivande,

Sofi

*) Fick den fina frågan av tjejen i kassan, "men ost får det väl vara på den?". Men duuuuh, annars sku jag väl ha beställt en vanlig hampurilainen förstås! Det är nu dock bekräftat som min vän och ex-tutor berättade att det finns såna som faktiskt int ska ha ost då de beställer osthamburgare vilket gör att serveringspersonal behöver ställa dessa dumma frågor till normala människor.. Suck!

**) Plus att malet köttet gick ut idag... Men en klapp på axeln iaf vill jag ha!

***) Klippt tånaglarna, filat fotsulorna, tvättat fötterna och smörjt in dem med fotkräm ---> Efterlängtat!

Höstväder

Detta Åbo-väder om höstarna är minst sagt ombytligt och opålitligt. Jag borde kanske börja göra som min kompis Irmeli och varje morgon kolla Ilmatieteen laitos för att se hur vädret kommer att vara.

T.ex. den här veckan som jag faktiskt varit relativt frisk (apart från trött och hänging och ont i kroppen) har det regnat bara lite i början av veckan. I onsdags gick jag runt hela dagen med mitt paraply i handen eftersom det hade regnat på tisdagen men inte kom det en enda droppe regn då må ni tro. Istället på torsdag när jag decided against att ta med ett paraply ja då duggade ren från morgonen tack och lov var Tove en räddande ängel på eftermiddagen och lånade mig sitt paraply för min promenad mellan Arken och Gilles. Dock regnade bara justifiably enough för paraply mellan just-innan-domkyrkan och Lidl. Men om jag inte hade haft hennes paraply hade det säkert öst ner, vilket det faktiskt kom bevis på senare på kvällen. Nämligen under största delen av vår dansövning fullkomligen öste det ner litervis med regn. Eftersom jag inte längre hade ett paraply ringde jag helt sonika efter skjuts. Det är ju iaf min bil! Dock regnade det just då inte så mycket men nog sku jag ha blivit våt innan jag sku ha kommit hem annars. Det mest intressanta var dock att se vilka spår som detta ivriga regnväder (och blåst också för den delen; jag hade lite små problem med att inte få Toves paraply att blåsa sönder vilket Petes hade gjort) hade lämnat efter sig. På Tavastgatan ungefär från Nylandsgatan vid Bristol till där Hovrättsgatan börjar befann det sig en stor sjööö där cykel- och gångbanan sku ha funnits och en liknande (fast lite mindre sjö, kanske bara en stor pöl) fanns ett kvarter framåt. Det måst alltså ha kommit helt j*vla mycket på en kort stund. Också utanför K-Kylän fanns den en liten sjö som täckte hela gångbanan... Oh well, jag kom sist och slut relativt torrskodd (till skillnad från stackars Pete) in. Att jag fick sen middag bestående av makkaraperunat gjorde avslutningen av kvällen mycket lyckad även om jag var dödstrött.

Imorse kollade jag faktiskt ovan nämnda väderlekstjänst och konstaterade att det antagligen regnar när jag ska gå hem så jag tog med mig paraplyet. Ni vet det där stora mintgröna jag har fått från Arken (d.v.s. Arken där hemma på kobben, inte mitt Åbo-Arken). Förstås så regnade ju inte på min väg till det sistnämnda Arken... Men men, it better rain senare idag!

Annars så är dagens plan att läsa bloggningsartiklar coh förhoppningsvis också skriva ngt klokt om det ämnet. Sen ska vi vara duktiga storhandlare och fara till Cittari via posten efter mitt whatever thingy som kommit.

Skönt veckoslut på er alla!

På återskrivande,
Sofi

Hjälp mig få mera space!

Jag kan samtidigt passa på att göra reklam för Dropbox som fenomen. Det är som en virituell minnessticka. Du får ett utrymme på en viss storlek där du kan lagra alla dina viktiga dokument och foton och bara du har en internetuppkoppling kommer du åt dem. Du kan nå dem via hemsidan www.dropbox.com men du kan också installera programvara på din dator så är åtkomsten enklare och det ser ut som vilken vanlig mapp som helst förutom att mappen synkas med nätet och du kommer åt innehållet från alla datorer som du har laddat programvaran på plus annars alltid från hemsidan.

Detta är då gratis men begränsat. För att få mera utrymme kan man t.ex. bjuda in sina vänner eller delta i denna tävling som jag gjort. Hjälp mig genom att hjälpa var ordet!

Annars kan jag också säga att jag haft den mest förvirrade latintimmen (eller grammatiktimmen överhuvudtaget), iaf i mitt huvud... Att böja substantiv och adjektiv på latin i olika kasusformer är mer förvirrande än finskans kasusböjning, go figure.. Men men, nu lunchpaus!

På återskrivande,
Sofi

Hösten kom med stormsteg

Det var mycket omtumlande att efter många om och men komma tillbaka från USA till Finland. Det blev lite hastigt eftersom det kändes som jag knappt hade kommit hem så började studierna igen. Min supposedly veckas semester hemma på kobben reducerades till ynka en övernattning. Men förråden fylldes på och min kära "skruttis" fick följa med över Skiftet. Nu är vi mature och far och storhandlar en gång i veckan :) Vuxenpoäng ifall jag nu sku tycka att det var mature och räkna sådana...

Höstens väder i början av september var också lite trist för mig som hade varit van med varma och soliga dagar och knappt ngt regn på två-tre månader. Regn och rusk var ingen höjdare. Men tack och lov kom det varmare och soligare dagar. T.ex. var jag och Pete en solig dag på promenad till Hallis och för att riktigt njuta gick vi in till S-market efter varsin glass :)

Jag vantrivs allt mer i min lilla låda och detta eviga pendlande fram och tillbaka 150 m. Det e lite enerverande... Detta då jag varit van att husera på en hel övervåning i flera månader och ha ett helt stort hus att röra sig i. Dock har vi så sent som idag lagt till ytterligare bostadsalternativ i vår lista så månne det inte börjar röra på sig så småningom. Då (jag säger inte om) vi flyttar kommer det att bli min femte flytt och mitt sjätte hem som stundar. Denna flytt ser jag dock mycket mycket mycket framemot!

För att organisera min tid har jag lagat en überlång to-do-list som jag sakta men säkert betar av efter hand. Det kunde alltså göras mer progress på den... Blää... Annnat som går långsamt fram men i mera tadig takt är min BA-thesis a.k.a. that which shall not be named. Bytet av handledare gjorde mig gott och det är bra med någon som piskar mig på ryggen. A minor set back i mina planer har varit att jag varit sjuk i en HEL vecka och inte kunnat jobba någonting.

En positiv sak jag har att se fram emot ganska snart är i alla fall att få lämna detta regn och rusk och styra kosan söderut mot Frankrike; Lyon och min kära Fia!! Jag måst säga att it sucks ganska mycke att ha sina två bästa vänner utomlands... Men tur att det finns vänner och bekanta på hemmaplan som man kan födjupa sin relation till :)

Nåja, då har jag lite smått uppdaterat er om dagsläget och hur det har varit överlag under hösten sen hemkomsten. Mer detaljerade inlägg are to come om prinsessbesök och dop bland annat.

I'm leaving on a jetplane, don't know when I'll be back again...

Jag kom osökt att tänka på den låtremsan när jag sku skriva der här inlägget. Idag har jag var jag för absolut sista gången in till kontoret och hann träffa min supervisor som precis kommit tillbaka från Kina. Jag fick också min internship report umderskriven och mitt certificate likaså. Nöjd!

Jag har nu befunnit mig borta från Finland sedan 8 juni vilket nu är 12 (!) veckor sen; av vilka jag har varit 8,5 vecka ung. i Indianapolis. Jag har känt mig hemma i staden även om det först kändes jobbigt att solen gick ner så fort, att jag inte kunde promenera ute på kvällen etc. Alla klagar på att staden e för liten och att det inte finns så mycket att göra men förstås eftersom man kommer från ett ännu mindre ställe tyckte jag faktiskt att det räckte till för mig. Jag lärde känna downtown utan och innan så att jag t.o.m. lyckades ge directions åt folk som bad om det. Jg har också vant mig vid det amerikanska sättet att prata med främmande människor på gatan, bussen, i affären etc. Dock kan det ibland kännas lite overwhelming...

Mest av allt har jag saknat den åländska sommaren med de långa och varma sommarnätterna, alla aktiviteter så som loppisar och auktioner, festivaler och andra sommarkonserter... Och förstås my dearest Pete men det är nog underförstått.

Jag har lärt mig massor om hur ett kontor fungerar och hur akademiskt arbete verkligen går till. Jag har fått practice så mycket engelska att jag har haft svårigheter med att prata på svenska och jag har tänkt och drömt på engelska. Jag har lärt känna trevliga och underbara människor som jag aldrig kommer att glömma. Jag har fått bo med en awesome familj som jag har fått uppleva så mycket med. Jag har haft möjligheten att lära känna 16 st motiverade och ivriga japanskor som jag fortsättningsvis också kommer att vara i kontakt med.

Det har varit en del dåliga dagar då jag bara har velat vara hemma (speciellt hör på slutrakan) men på det stora hela har jag trivts bra!

Men nu ska det bli sååå skönt att komma hem och få krama sönder min karl (han e redan förvarnad om den delen) och komma tillbaka till mitt älskade Åbo för ännu ett nytt läsår vid ÅA.

På återskrivande,
Sofi