torsdag 1 september 2011

I'm leaving on a jetplane, don't know when I'll be back again...

Jag kom osökt att tänka på den låtremsan när jag sku skriva der här inlägget. Idag har jag var jag för absolut sista gången in till kontoret och hann träffa min supervisor som precis kommit tillbaka från Kina. Jag fick också min internship report umderskriven och mitt certificate likaså. Nöjd!

Jag har nu befunnit mig borta från Finland sedan 8 juni vilket nu är 12 (!) veckor sen; av vilka jag har varit 8,5 vecka ung. i Indianapolis. Jag har känt mig hemma i staden även om det först kändes jobbigt att solen gick ner så fort, att jag inte kunde promenera ute på kvällen etc. Alla klagar på att staden e för liten och att det inte finns så mycket att göra men förstås eftersom man kommer från ett ännu mindre ställe tyckte jag faktiskt att det räckte till för mig. Jag lärde känna downtown utan och innan så att jag t.o.m. lyckades ge directions åt folk som bad om det. Jg har också vant mig vid det amerikanska sättet att prata med främmande människor på gatan, bussen, i affären etc. Dock kan det ibland kännas lite overwhelming...

Mest av allt har jag saknat den åländska sommaren med de långa och varma sommarnätterna, alla aktiviteter så som loppisar och auktioner, festivaler och andra sommarkonserter... Och förstås my dearest Pete men det är nog underförstått.

Jag har lärt mig massor om hur ett kontor fungerar och hur akademiskt arbete verkligen går till. Jag har fått practice så mycket engelska att jag har haft svårigheter med att prata på svenska och jag har tänkt och drömt på engelska. Jag har lärt känna trevliga och underbara människor som jag aldrig kommer att glömma. Jag har fått bo med en awesome familj som jag har fått uppleva så mycket med. Jag har haft möjligheten att lära känna 16 st motiverade och ivriga japanskor som jag fortsättningsvis också kommer att vara i kontakt med.

Det har varit en del dåliga dagar då jag bara har velat vara hemma (speciellt hör på slutrakan) men på det stora hela har jag trivts bra!

Men nu ska det bli sååå skönt att komma hem och få krama sönder min karl (han e redan förvarnad om den delen) och komma tillbaka till mitt älskade Åbo för ännu ett nytt läsår vid ÅA.

På återskrivande,
Sofi