Så kändes det om och om igen när jag åter igen satt i Domkyrkan och lyssnade på en konsert här igår. Denna gång var det enbart Akademiska Orkestern som uppmärksammade Sibeliusdagen med att framföra Sibelius violinkonsert.
Det är något alldeles speciellt att live höra något som man lyssnat på såå många gånger. Speciellt med tanke på svårighetsgraden och att få se hur fingrarna flyger fram på fiolen. Ytterligare blir det ju speciellt då man vet att solisten enbart är 16-17 år och redan behärskade hon ett sådant stycke. Och med perfektion kan tilläggas!
Jag bara satt som i trans och njöt nästan helt ostört. Damen bredvid mig tyckte tydligen att det passade att lägga på hamdkräm där mitt i, och i en solopassage utan orkester ackompanjemang dessutom. Vad tänker man på då liksom?? Det inte bara ekade av att korken öppnades och jag hörde hur hon smörjde sina händer utan det började ju också dofta citron i hela j*vla kyrkan juh! Fy skäms säger jag!
Nå överlag var det iaf en lyckad kväll med ett stycke av orkestern innan (Nocturne) violinkonserten och ett för mig dessvärre okänt extranummer av solisten efter det. Det kändes inte så farligt att cykla tillbaka hem i kylan och snön med musiken ännu i kroppen.
//Sofi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar