I tisdags lyckades jag dra sönder John Benjamins nyckelband nr. 2. Allt väl i och för sig för jag samlade ihop mina små nyckelknippen. Men sen när vi skulle fara hem efter sam-dansövning + möte fanns inte min cykelnyckel nå mer. Så mer eller mindre alla där hjälpte till att mycket metodiskt leta efter min nyckel som dock inte dök upp trots att jag t.o.m. tömde min svarta tygkasse på dess innehåll. Ea erbjöd sin cykel för att transportera min till Arkens innergård så att jag inte skulle behöva gå så långt efter den sen när jag a) hämtat extra nyckeln, b) hittat nyckeln. Detta gick ganska så smidigt men gjorde att vi fick en del fundersamma blickar och frågvisa kommentarer.
Väl hemma då,tror ni inte att när jag då på nytt tömde min tygkasse så föll den lilla nyckeljäveln* ut?!? Dock efter att jag ren satt extra nyckeln i nyckelknippan så jag lade den upphittade nyckeln där extranyckeln brukar bo. När jag sen efter gårdagens Film Club** skulle ta hem min lilla cykel, kan ni förstå så passar inte nyckeln! Det var extra nyckeln till mitt lås som Pete har nu och jag har hans! Så jag ringer till Pete bara för att få höra att han inte iss komma om jag inte argue my case, vilket jag förstås inte orkar. Det var bara att traska iväg hemåt...
Meeeen men "för dumt huvud får kroppen lida" skulle mamma ha sagt så det är nog bara att always look on the bright side of life!
//Sofi
*Language! Sku Mrs. Fisher i Sex Feet Under säga åt mig.
**) Monty Python's Life of Brian
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar