söndag 14 augusti 2011

V. 31

När jag räknar tillbaka kommer jag fram till att jag har varit i USA i ung. 9 veckor, varav 6 veckor på egen hand. Det e ju helt sjukt! Jag har alltså ren jobbat över halva tiden här. Mindblowing..

Den här gågna veckan har varit ganska intense i.o.m. de sista förberedelserna inför japanskornas ankomst + själva ankomsten och de första dagarna. I måndags var helt ok dock. Jag hjälpte Lauren med att laga handouts plus att jag gjorde lite allmänna office tasks. Dessutom hade vi lunch alla som var på kontoret med en grad. student som kommer att vara på centret ett helt år fr.o.m. 22 augusti då höstterminen börjar. Jag träffade henner ren förut när jag precis hade börjat men det var kul att se henne igen. På eftermiddagen var jag och simmade och det var meningen att min host family sku komma hem. Dock hade de car problems men som tur var är Nathan utbildad bilmekaniker så problemet kunde åtgärdas även om det tog ett tag. Därför spenderade jag kvällen framför tv:n.

I tisdags fixade jag ännu en handout nametags åt Tsuda girlsen plus att jag kopierade papper och var allmön allt-i-allo. Vi hade en liten scare moment då vi trodde att japanskorna sku komma en dag senare än planerat men det visade sig tack o lov vara falskt alarm! Pheeew! Jag slutade tidigt men stannade downtown för att försöka urätta mitt vykortsärende men lyckades dock inte. Istället handlade jag lite torrvaror från Marsh och picknickade lite och läste bok i en park innan jag gick tillbaka till kontoret och åt min leftover sallad till middag. Sedan kom Lauren och hämtade mig och vi for till flygplatsen för att hämta japanskorna. Det var en mycket trött och tyst grupp på 16 tjejer som vi förde till sina limousine hemtransport. Dock fick alla sitt bagage även om 2stycken väskor hade spruckit.

Onsdagen kan kort och gott beskrivas som stressig. Det började helt bra med att jag for på jobb, dumpade mina saker och gick över till campus och klassrummet där kursen skulle hållas. Allt börja bra och vi hade lite frukost åt tjejerna och generell kursinfo samt homestay info. När det kom till min punkt att samla in allas papper och pass började det gå utför. Trots instruktioner på flygfältet och instruktioner åt homestay familjerna visade sig att bara ung. hälften hade fyllt i sin blankett. Nå efter lite om och men fick jag ihop alla papper utom ett och jag kunde bära hela bunten över till kontoret. Det första jag insåg var att de flesta blanketter innehöll åtminstone ett fel så det var bara att leta fram tippex och börja fylla i rätt information. Bl.a. var det svårt att veta att local home address inte betyder en address i Japan utan en adress i USA.. Suck, inte är det lätt men det gjorde inte mitt jobb enklare.. Sen började jakten mot klockan med att hinna kopiera 16 personers documentation: DS-2019 form, SEVIS fee receipt, visiting scholar form och pass inklusive visa page och båda sidor I-94 card; på 1,5 h.... Iiik! I slutändan fick jag byta strategi till att endast först kopiera alla passidor eftersom de var passena som behövdes inom kort för att de sku kunna få sina student IDs... Dock hade jag ett minor misshap med en stiftborttagare som gav mig två nasty "blodblåsor" på höger handens lillfinger. Anledningen till att jag från första början behövde manicken var att OIA (Office of International Affairs) behövde kopior på visastämpeln ovan på vilken I-94 kortet var stiftat som jag dessutom behöde kopiera baksidan på. Suck! Men jag hann iaf gå tillbaka med alla pass i tid. Dock hade jag missat lunchtiden men jag köpte 8 pieces of chicken och pommes frites från Chick-a-Filet vars pommes frites inte egentligen kan kallas det eftersom de är så mycket bättre! Väl tillbaka på kontoret åt jag min lunch och sen ägnades resten av dagen åt att kopiera resten av papprena plus att jag kopierade CVn åt min supervisor inför intervjuerna för office manager positionen som skulle hållas följande dag. Sista halvtimmen började jag dock fixa tjejernas e-mail accounts innan jag gick över till OIA med mina kopior. Efter det gick jag och simmade och guuud va fort tiden flög iväg. Min halvtimme i bassängen bara försvann, poof! Jag har utvecklat ett system som funkar för mig vilket är skönt: 10 min bröstsim, 10 min växelvis ryggsim och crawl, 5 min vattengymnastik och 5 min stretch. Resten av kvällen tror jag att jag var mest exhausted...

I torsdags hade en av japanskorna födelsedag så Lauren hade fixat med Hello Kitty cupcakes åt alla. Dessa var dekorerade med en söt Hello Kitty-ring <3 Jag spenderade förmiddagen med att vara med på writing classerna och delade ut papper och kollade hur långt de hann med olika uppgifter. Jag avbröt dock den andra lite tidigt så att jag kunde laga färdigt tjejernas usernames och ge dem till dem efter lunch. Eftermiddagens program var att lyssna på en guest lecture och det var intressant. Jafg hann också en sväng tillbaka till kontoret för vara på datorn och så hann jag höra lite av de sista intervjuerna för office manager positionen. Hoppas att de hittar nån som ens sku va hälften så trevlig och bra som Camilla var. På kvällen eftermiddagen följde jag med familjen på open house till Amos nya skola, the Project School. Jag tycker fortfarande att Kindergarten (5-åringar) räknas som skola och inte dagis. Sen e första klass när de är 6 år vilket förklarar varför jag allti tyckt att High School kids inte är lika stora som våra gymnasister... Barnen här ska alltså ren när de är fem år börja lära sig att läsa, räkna och skriva vilket dock redan påbörjas i Pre-School då de är 4 år... Dock är det inte mandatoy med pre-school och kindergarten i staten Indiana men de flesta går där iaf för att sen inte bli efter.. Det var en intressant upplevelse eftersom det inte bara var ett annat nationellt system utan också en annorlunda pedagogik. De integrerar mera lek och lärande plus uppmuntrar barns skapande. Det kändes lite som Waldorf/Steiner pedagogik på ett sätt. På kvällen kollade jag på tv bl.a. en inhemsk Indiana show i mockumentary style om en parkavdelning och dess medarbetare. Skitkul även om det kanske inte låter så! Efteråt kommer The Office som jag nu har börjat tolerera och sen en show om en tv-kanal featuring en av de där actor bröderna vars namn jag inte kommer på...

I fredags var det samma visa på morgonen med undantag av att tjejerna också var i computer laben. Andra lektionen slutade vi dock tidigt eftersom vi sku hinna gå till bussen som skulle ta oss till Baxter YMCA. Efter en 45 minuters bussresa där jag ensam eskorterade alla 16 tjejer och majoriteten av dem somnade på vägen Kom vi fram till vår destination som vi skulle. Väl där fick vi lunch i form av en låda från Panera Bread med en sandwich, chips och en kaka. Medan vi hade lunch hade tjejerna möjlighet att prata med YMCA's camp directors. Sen var det dags att gå ut och träffa 40 ungar i 10 års åldern som var där på läger. Tjejerna hade med sig origami papper, japansk mat som sushi och annat konstigt som pickled plum (jätteäckligt tydligen) och japanska bean bags att jonglera med. Det var jättelyckat, både barnen och tjejerna trivdes. Sedan bar det av tillbaka downtown och jag lämnade halva gänget att vänta på bussen och eskorterade resten tillbaka till campus innan jag gick en sväng till kontoret. Sen var det bussen hem som gällde. På kvällen for vi ut och äta med en annan familj till ett område som heter Fountain Square och en brittisk pub som hette Red Lion Grog House. Och vi hade en brittisk servitris också, music to my ears! Maten var också helt jättebra! Sen kom den andra familjen hem till oss ett tag och vi åt glass innan de for hem och jag spenderade kvällen framför tvn, igen!

På lördagen hade jag planerat ett fullt dagsprogram åt mig med utforskande av Lockerbie Square området, där James Whitcomb Riley museum home finns, + Mass Ave som också var i närheten. För 4 dollar fick jag en privatguidad tur av ett av de bästbevarade late Victorian Houses som finns och fick lära mig allt möjligt om poeten, författaren, musikern och skådespelaren Riley; välspenderade pengar med andra ord! Sedan gick jag upp och ner för Mass Ave och passade även på att handla lite presenter från Global Gifts och mat från Marsh innan jag for hem. Väl hemma chillade jag och såg på tv och lekte med iPaden resten av eftermiddagen. På kvällen hade vi gäster över på middag. Det var jättetrevligt och pappan i familjen var jätteintresserad av Finland och fråga en massa frågor som jag mer än gärna svarade på. På kvällen gottade jag mig med House, The Closer och Without a Trace på tv, awesome :)

I söndags var det min kompis Alicias dotter Marleys 3 års dag och jag fick följa mes hennes familj + de två japanska tjejerna som bor hos dem till The Rhythm Discovery Center där vi made a lot of noise innan vi hade lunch på Panera i våningen ovanför. Eftersom vi befann oss mitt i downtown såg vi också en massa GenCon deltagare identifierade antingen via sina inträdespass de hade runt halsen eller deras kostymer. På Panera såg vi en tjej som var målad ljusblå... När vi sen gick till Circle Center Mall såg vi ännu fler av dem och de var literally överallt! Quite funny! Sen tog jag bussen hem och vi for till poolen eftersom det var sista gången för säsongen. Dock hann vi bara så mycket som doppa oss innan vi var tvugna att gå ur poolen eftersom vakterna hade hört åska... De måste avvakta i 30 minuter och eftersom de sku stänga om 45 var det bara att packa ihop och åka hem... På kvällen for vi på Sunday Night dinner och jag fick smaka på Klondike glass vilket var awesome! Jag spenderadr också mycket tid med barnen ute på gården med the stomp rocket som Amos hade fått i födelsedagspresent.

Denna vecka har också varit intense p.g.a. alla aktiviteter vi haft.

På återskrivande,
Sofi

3 kommentarer:

  1. Oj, fullt upp låter det som, men kul verkar det vara! Dina inlägg börjar förresten vara rätt svengelska om det sen är medvetet eller omedvetet ;)

    SvaraRadera
  2. w00t, code switchningen etablerar sej mer å mer. Sweet. Låter ganska intensivt att hålla koll på ett gäng japanskor, men desto mer avslappnand att få avsluta dagen i en pool, de gör väl ändå alla bekymmer värt de?

    Kul att höra att du träffat nån som intresserar sig av Finland, int allt för ofta som de händer i USA har ja en känsla av.

    SvaraRadera
  3. Björn: haha det e nog mitt undermedvetna :P Jag skriver bara som det kommer naturligt^^
    Fia: jup jup :) nå joo lite jobbigt e det ibland eftersom de int allti aå självgående som man sku tro att 18-20 åringar sku vara.. Japp det e nog så :) Mmm det va ganska roligt. Nää int e vi väl annars världsmetropolen :P

    SvaraRadera