The American Paradox

Så ni som har gått och väntat (!) här kommer nu inlägget the American paradox. Och vad är nu denna paradox funderar ni säkert. Jo, alltså förhållandet mellan social och pryd vilket inte är i balans utan snarare har det tippat över åt båda hållen. Ännu mer intressant blir det om man jämför det med finska förhållanden som är quite the opposite.

Om vi börjar med amerikanernas sociala sida. Jag visste ren från början att amerikaner är mer utåtriktade, direkta i sitt sätt och mer konverserande men inte var jag ändå helt beredd. Som reserverad finländare tar det ett tag att vänja sig vid att alla försäljare hälsar på en när man kommer in i en butik och de frågar om man letar efter nåt speciellt samt berättar om specialerbjudanden. Detta gäller egentligen all servicepersonal som överlag är mer utåtriktade och sociala än sina finländska counterparts. Pete sammanfattade detta med att amerikanerna jobbar för dricks och det ligger väl någonting i det. Dock slutar inte vänligheten och the in-your-faceness här utan den sträcker sig till gemene man på gatan. I min guidebok för international scholars som jag fick från the Office of International Affairs (OIA)kallade de det för att amerikanerna tycker om att ha casual friends eftersom de flyttar runt så ofta. Detta betyder alltså att vilken random människa som helst, speciellt på busshållsplatser och på bussen men också i butiken, kan börja prata med dig om de mest konstiga eller personliga saker. T.ex. börja en gubbe på en busshållsplats ha en lång utläggning för mig och Pete om hur världen sku bli mer fredlig och hur han göll på och skriva sin bok. Jag har också haft en gubbe som berättat åt mig, också på en busshållplats, om hur dålig relation han hade till sin bror som brukar röka på men som han nu sku fara och hälsa på. Sakta men säkert håller jag på och vänja mig vid detta. Amerikanerna ger också komplimanger åt vitt främmande människor. Två ggr på samma dag (!) fick jag komplimanger för min KMart solhatt och den sista fråga också ifall hon kunde få den (!). Notera, detta var två kvinnor och den första riktigt knacka mig på axeln för att säga det. På 4 of July hade jag på mig min nya fotlånga, mönstrade tubtoppklänning och fick då tre komplimanger av tre män; två ggr för klänningen och en gång för kjolen (!). Jag har också blivit tilltalad på olika sätt allt från mam, young lady och miss till sweetie och honey (det förstnämnda oftas av män och det sistnämnda av kvinnor). Det är minsann omtumlande för en finländare som är van vid att folk mindar theirown business och stirrar ner i marken. Dock finns det förstås amerikanska undantag också, tänk New York t.ex.

Det som jag tycker att är paradoxalt är att även fast amerikanerna är så friendly och talkative med complete strangers är de helt megapryda när det kommer till att visa sin kropp och att tåla nudity. Detta var jag också medveten om från tidigare gnm historier som utbytesstuderanden som varit i USA berättat och från utisar från Nordamerika som varit hos oss. För det första märkte vi dett ren i VA Beach där det, på gottoch ont (tolka nu inte detta på fel sätt) fanns en enda topless dam på stranden. Vi är vana från Medelhavets solsemestrar att se vår fare share av detta. Som sagt ta nu inte detta på fel sätt, det är inte så jag speciellt gillar att se dessa Medlhavskvinnor, i medelåldern ofta, visa allt. Dock tycker jag att det visar på ett sundare förhållande till sin kropp att man inte bryr sig ifall man inte ser perfekt ut utan det är okej ändå. För det andra betyder detta att jag, hör och häpna, i min halterneck-topp och bikinibyxor av hipstermodell vid poolen där vi simmar på lördagar ofta är den som har den scimppigaste baddräkten. Kan ni tänka er det? Här är standarden, om man inte är tonårsbrud, att ha åtminstone ett simdräktslinne och gärna och en bikiniunderdel med kjol alternativt en baddräkt. Det extremaste jag sett var en kvinna som hade typ en enkel sommarklänning men i baddräktstyg.. Min hostmamma förklara detta med att folk inte vill visa upp sin kropp om den inte är perfekt. Istället försöker de täcka så mycket som möjligt. Alltså INTE ett sunt förhållande till sin kropp. Annars när det kommer till simbassänger är det ingen i utomhuspoolen som ngnsin sku använda duscherna eller omklädningsrummen där utan alla komme färdigt ombytta och ignorerar faktumet att man borde duscha innan man går i poolen. På IUPUI Natatorium (ett gammalt ord för simhall) byter folk faktiskt om där och duschar! Men förstås inte Finnish style utan det finns duschdraperier för duscharna och efteråt byter folk om till vanliga kläder på toaletten (där mind you toastolarna saknar lock) och inte i omklädningsrummet. Och förstås finns det ju ingen bastu, nej hemska saker där sku man ju måsta va naken! Detta för mig in på den tredje och sista saken gällande amerikanernas prydhet nämligen just naket. Här i lördags kollade jag och mina hosts på filmen The American (se den om ni inte har sett den!) och när det kom en sexscen spola min hostmamma fram filmen^^ Det gick tydligen inte att titta på det. Min hostpappa var dock cool med det.

Jag vet att det ena inte förutsätter det andra men jag tycker att det är en intressant jämförelse att de sociala amerikanerna är pryda och ovilliga att visa sin kropp medan de reserverade och mind-your-own-business-finnarna inte har några som helst problem med att gå i bastun eller ett duschrum med vitt främmande människor.

Det var det som jag har tänkt på ett tag. Nu fick ni reda på det.

På återskrivande,
Sofi