My host family och den presbyteriska kyrkan

Jag har inte berättat så mycket om min host familj men de består av pappa Nathan, mamma Sarah, Amos som snart fyller fem år och Flannery som är 16 månader. De bor i ett tre våningshus. Nu tänker ni alla wooow, men ni måst komma ihåg att husen här är mycket smalare än hemma. Jag har dock hela vinden, tredje våningen, till mitt förfogande vilket är väldigt lyxigt. Dock blir det jättevarmt där uppe men jag har ac och en takfläkt så det är ok.

Nathan jobbar för kyrkan som musikansvarig men han har även bl.a. hand om byggnades underhåll. Han komponerar ny musik till gamla texter och t.o.m. helt egna sånger! Sarah är hemmamamma. Familjen är aktiva i sitt church community på ett helt annat sätt än hemma. De flesta av deras närmaste vänner är därifrån och de har knytkalas-middag hemma hos nån varje söndagkväll.

Som ett socialt experiment följde jag med till kyrkan förra söndagen. Det är alltså frågan om en presbyteriansk kyrka och skillnaderna är måånga jämfört med hemma. Här kommer en lista med några av de (de som jag kommer ihåg):

• Varje söndag håller de TVÅ gudstjänster och båda är fullsatta... Majoriteten är barnfamiljer eller par i 30-40 år åldern.

• Det bjuds på kaffe och bagels med cream cheese i kyrkan och folk går upp och hämtar mitt under gudstjänsten, precis när de känner för det.

• Vid första anblicken ser kyrkan ut som hemma men sen inser man skillnaderna. Det finns inget altare och ingen predikstol utan istället finns det en scen där hela orkestern sitter, jup det är en hel orkester med två gitarrer och vanligen också en hel stråkensamble, och det står en talarstol där också och bord framför scenen.

• Pastorn var casually klädd i slacks, ljusblå skjorta och ljusblå slips. Han betedde sig också lite annorlunda än vår präst. I ett skede satt han sig ner på knä och böjde sig framåt vilket syntes odd i mina ögon.

• Innehållet är både lika och olika. Likheter var att det sjöngs psalmer, bads böner, lästes ur Bibeln, hölls predikan och nattvard. Men det gjordes inte på samma sätt! Psalmerna var flera och till ny musik eller nykomponerande, ingen orgel här inte! När de bad bön knäppte de inte händerna utan de böjde sig framåt, lite och så lite mera. Bibelläsningen gicks igenom under predikan mycket mer än hemma och allt byggde egentligen på pastorns tolkning av texten. Texten var också en sån som jag inte tycker mig ha hört förr. Nattvarden gick till så att alla kom upp och hämtade bröd och vin/grapejuice av folk som jobbade för kyrkan. Brödet var riktigt bröd som bröts och alla åt det för sig själva. Vinet/juicen fick man i en liten kopp som togs med till platsen och det dracks samtidigt när alla satt sig.

• Ett inslag i gudstjänsten som vi inte har hemma var att pastorn kallade upp personer ur församlingen, eller vad det kallas, till scenen. I söndags var det två stycken som var nya medlemmar i kyrkan som kallades upp. Pastorn började med att säga att han hade sett dem tillsammans och frågade om de dejtade (vilket de gjorde). Tänk er ifall nåt sånt sku ske hemma! Skandal! Sen var det också en man som hade att berätta om hur man kombinerar sitt jobb med sitt egentliga kall i livet.

• Kollekten skickas runt mitt i allt bara och den går till att betala lönerna åt de som jobbar i kyrkan. Folk betalar ett average av tre procent av sin inkomst men det finns de som betalar 30%.

• Gudstjänsten avslutas med musik och alla barn är välkomna fram och dansa. Där inns det rytminstrument som de får använda. Också under gudstjänsten, under musikinslag händer det att folk sätter upp en hand och följer med.

• Efter gudstjänsten stannar folk kvar och minglar och socialiserar en bra stund.

Det är med andra ord mindre strikt och ceremoniellt. Det har följt med i tidsandan och anpassats till moderna sammanhang. Vår kyrka borde också sluta vara så konservativ och öppna upp ännu mer än det är nu. Då skulle säkert flera gå till kyrkan.

På återskrivande,
Sofi

Ps. Feel free att komma med kommentarer och frågor!