Första dagarna i Indianapolis

26 juni - Koooma
När vi anlände till Indianapolis Union Station cirkus kl 11 på morgonen var vi helt slut efter ett dygns resa att vi sen på hotellet hamnade ien slags koma av sömnbrist. Detta betydde att vi inte överhuvudtaget gjorde något utanför vårt rum på hela söndagen. Vi tittade på amerikansk tv och jag blev helt förtjust i the food channel! Jag menar program som Kid in a Candystore och Cupcake War, kan det bli bättre?!?

27 juni - Utforskande av staden
Vi bestämde oss för att utforska downtown och shopping centret the Circle Center Mall. Första anhalt var dock att skaffa busskort åt mig från IndyGo, Indianapolis lokaltrafik. Vi var dock inte längre i shoppingcentret än att vi strosade runt hela och tittade i lite butiker. Sedan gick vi via Indianas regerinscentrum längs kanalen mot IUPUI Kampus. Det är verkligen en annan känsla på ett riktigt kampus med öppna platser som sammanbinder de olika byggnaderna än med ÅA där bygnaderna visserligen är nära varandra men med gator emellan vilket gör att kampus-känslan försvinner. Längs med ena sidan av kampus rinner flode White River där också kanalen utmynnar. Efter kampus letade vi upp byggnaden som kommer att vara min arbetsplats för de kommande månaderna; the Emilie Buildning designad av Kurt Vonnegut. Vi fortsatte att kolla in Indianapolis utbud av war memorials och jup det fanns ett för varje krig men här var de ännu mera centrerade än i DC; de följde efter varandra som i en allé. WWII Memorial var helt klart mest imponerande. Sedan blev det postkontoret efter frimärken och tillbaka till the mall och middag på Chick-fil-A. Där blev vi servade av en man som när han fick höra att vi var från Finland provade sina geografikunskaper på oss. Han visste att vi gränsade till Ryssland och att Sverige också var en granne, men Norge kunde han inte placera :p. Eftersom vi tydligen har blivit för gamla för att gå ut njöt vi av en skön hemmakväll framför TV:n som avslutning på dagen.

28 juni - IMA och Wal-Mart
Direkt efter frukost tog vi bussen till Indiana Museum of Art (IMA). Där såg vi alla möjliga utställningar: europeisk konst i mängder (Chagall, Monet, Van Gogh, Turner (iaf my fellow English students känner till honom ;p) etc.), amerikansk konst (där jag inte kände igen namnet på en enda...), asiatisk konst (japansk och kinesisk basically), afrikansk konst ( ända från norr till söder och allt däremellan, dock ingenting från Gambia men dock från Senegal) och contemporary art som i min smak mest var weird. Dock fanns det en häftig installation. Det var typ en upphöjd golvyta av ett genomskinligt matial som man fick stiga upp på. Igenom det såg jag först bara en massa olika färger. Sen läste jag informationen om verket och då såg jag plötsligt armarna på alla de tusentals lilleputtar som höll upp golvet. Häftigt! Dock tyckte jag bäst om modeutställningen där de hade blandat mode från jordens alla hörn och indelat dem inte enligt det most obvious, d.v.s. område, utan de hade gjort de enligt material, så t.ex. fjädrar, paljetter etc. De hade också en interaktiv avdelning där man fick titta och KÄNNA på olika klänningsmodeller från 1800-talet och framåt, tufft! Efter vi utforskat alla tre våningar på insidan av muséet var vi värda lunch. Muséets food court serverar fräsch och god mat i alla smaker. Jag åt jordgubbssallad och Pete pizza. Vi hade på dessa tre timmar bara sett hälften av vad som var möjligt; vi hade nämligen utsidan kvar som innehöll två olika saker, eller egentligen tre. Först var det IMAs egen trädgård och sen kom Oldfields eller Lilly House och dess trädgårdar. Den första innehöll skulpturer och den andra var både mysig med sin små stigar genom olia delar av trädgården och pampig med sin långa allé. Vi besökte också själva Lilly House som har hostat först en annan familj och sen fyra generationer Lillys (de med läkemedelsbolaget, Petes kunskap int min). Men nu är det ett museum där man kan gå omkring och se hur det såg ut och det finns information om familjerna och också hur det sett ut genom historien. Riktigt intrerssant faktiskt. Sedan fanns det bara det nya projektet 100 Acres kvar som är ett område med öppna ytor och en sjö. Utspritt där finns olika installationer gjorda av konstnärer. Vi bestämde oss för att gå direkt till en installation gjord av en finsk konstnär, Tea ngnting. Det var ett skepp ute i sjön som typ en modern ark och det kom konstiga ljud från den, lite spooky faktiskt även om det var ljust. Det är tur att det är stängt på kvällen dock...

Efter fem timmar museum, så kulturell har nog aldrig Pete varit (och utan att klaga!), for vi vidare med bussen till nästa stop, Wal-Mart. Dock tog det ett tag att komma fram eftersom vi missade med busshållplatserna. Istället fick vi först utforska surroundingen. Men väl framme kunde vi utforska ett av de sista amerikanska måstena på vår resa. Pete hade nu också kommit fram till att han ville ha en iPad som var svart, men lika svårt som det var att hitta en åt mig var det nu för honom. Wal-Mart hade bara en, och den var vit, och Best Buy bredvid hade bara vita också. Så förutom groceries var vi empty handed. Kvällen blev en favorit i repris angående underhållning plus packande och vi var t.o.m. så trötta att vi somnade fullt påklädda då vi vilade...

29 juni - Sista dagen tillsammans på två månader
Denna sista dag tillsammans packade jag ihop de sista av mina saker och efter frukost tog vi bussen till White River State Park där vi tog en av vandringslederna och promenerade längs floden på utsidan av zoo:t, över bron och tillbaka på andra sidan. Sen var det tillbaka till hotellrummet, ta de mesta av mina saker och fara iväg och dumpa grejer till min värdfamilj. Och gissa om jag var nervös för att träffa dem! Det visade sig dock att det var helt onödigtför Sarah, mammani familjen, var helt jättetrevlig. Jagsåg dock bara halva familjen vid det tillfället. Eftersom vi inte hade hittat en iPad åt Pete Tog vi sen bussen åter till Best Buy för enligt hemsidan skulle det finnas en enda svart inne. Och mycket riktigt, efter lite väntande och letande av personalen hittade de den! Lycka! Sen fortsatte vi till en skobutik som hade sale; köp ett par få det andra för 50%. Jag hittade ett par flip-flop sandaler med kilklack och Pete hittade äntligen ett par sandaler/tofflor som passade bra. Efter lite grocery shopping på Wal-Mart tog vi bussen till downtown. Men innan vi gick till hotellet åt vi varsin pizza slice på vad som påstods vara Indianapolis bästa pizzeria. Väl hemma blev jag uppassad till max, fick t.o.m. kläderna strykta tills följande dag.

Nästa inlägg handlar om hur jag har det on my own!

På åtskrivande,
Sofi