Det var en nervös dam som blev eskorterad till jobbet. När det var dags att säga hejdå börja jag nästa gråta.. Det var nog lite hemskt men det var bara att gaska upp sig och göra sig redo.
Och sen visade sig att jag inte hade behövt vara särskilt ner nervös alls. Dock kändes det som att min supervisor inte alls hade läst mina papper. För det första börja hon med att hälsa på mig på finska, höh.. Plus att hon antog att jag också sku bli lärare "som de som varit där tidigare". Nå iaf, vi hade ett staff meeting och alla presenterade sig för mig. Dock var inte alla på plats men här kommer en lista på dem alla ändå direkt:
- Director och professor Ulla Connor: min supervisor som ursprungligen är från Finland och som har varit vid ÅA ett tag. Hon är en kändis inom området och har publicerat tuusentals artiklar, bokkapitel och böcker. Än så länge har jag inte haft så mycket kontakt med henne eftersom hon hade möte (torsdagen) och sen har hon varit borta. Får se ännu ifall det stämmer som Brita sagt att hon kan vara en riktig slavdrivare...
- Kathryn, vice och forskningsansvarig: Hon kommer och går som hon vill på centret tydligen; jag har bara sett henne en gång, då jag kom... Åt henne ska jag hjälpa till och vara typ research assistant med deras health literacy project. Idag skummade jag igenom det som det har gjort med diabetes. Spännande insikter som man kan dra från relationen mellan vilka ord nån använder och hur bra de är på att sköta om sin sjukdom.
- Lauren, training ansvarig: Det är med Lauren som jag hittils mest har arbetat och som jag kommer att vara med mest i framtiden också. Hon är jättetrevlig och sympatisk. Första dagen erbjöd hon sig att gå med mig till kampus på lunchen och visa mig runt lite. Hon t.o.m. erbjöd mig att komma med på en workshop nästa dag om reader expectations och hur man ska utnyttja dem då man skriver persuasively. Inte nog med det, hon kom och hämtade mig på morgonen så att jag inte behövde ta bussen![Workshopen, eller egentligen föreläsningen, var mycket intressant och underhållande eftersom Dr. Gopen var mycket bra på att göra det underhållande. 90 minuter gick väldigt fort!På föreläsningen träffande jag också en av centrets grad.students som ska jobba för dem i höst.]Det training program som jag kommer att jobba med mest upptar tre veckor i augusti då det kommer 16 stycken japanska 18-21åringar från Tsuda College för att gå en kurs kallad "Women in Leadership". Kursen är lite i stil med Skottlands kursen eftersom det både är lektioner och field trips men ändå annorlunda. Dels är detta eftersom lektionerna kommer att vara i oral och written skills, alltså mycket mer interaktiv än vår kurs. Dessutom kommer deras oral ability att bli assesed direkt när de kommer och utvecklingen följs upp med att de sen när de kommit hem får ett diplom med hur de har blivit bättre. Dt bästa med den här kursen för mig är dock att jag högst antagligen får komma med till Chicago, yay! Annars handlar det om att förbereda material, vara class assistant i writing classen och diverse annat allt-i-allo.
- Sekreterare och allt-i-allo Camilla: Det är med Camilla som jag har mejlat och hållit kontakt. Hon var precis lika trevlig som hon verkade från emailen. Det är lite ledsamt att hon bara kommer att vara med juli ut men hon har sagt upp sig eftersom hennes mamma är dålig. Camilla är den som fixar med allting och som håller ordning. Det som jag håller på med nu är en uppgift åt Ulla men den avlastar Camilla. Jag håller på och går igenom en konferens-mejlinglista och googlar och ser ifall personerna finns kvar där de var tidigare. Folk har jobbat på den tidigare och alla från Indiana University är genomgådda men ändå är jag bara på C...
- Abby, fellow intern: Skillnaden dock mellan Abby och mig är 1) att hon är amerikan, 2) att hon har varit vid ICIC redan två månader, 3) att hon jobbar bara tisdag och onsdag, totalt 10h i veckan medan jag ska jobba 35h.. och 4) hon är den jag kommer att jämföras mot, iiik (hon verkar mycket smartare än jag..). Vi kommer att jobba tillsammans med Tsuda ren imorgon med att plocka ihop välkomst-mapparna och annars kommer vi nog att hjälpas åt.
Det var alla, om man räknar bort Honnor som inte är ordinarie på centrer utan som bara är lärare på Tsuda-kursen. Hon är dock en spännande karaktär, mycket amerikansk till sättet! Som ni märker är det ändå ett litet center och alla är inte där alla dagar men det är ganska trivsamt. Dock har jag inte haft så mycket att göra annat än att läsa in mig på allt som jag kan hamna att hjälpa till med och att påta med mejling-listan i excel. Så mycket skärmstirrande och stillasittande (aj min svanskota..)... Men i sinom tid ska det väl komma mera att göra bara de bestämmer sig för vad de ska låta mig göra.
Allmänt om stället så har jag insett hur mycket mera lärar-aktigt jobbet är för vissa där. Lauren håller i training program för medical interns och vi ska hålla en kurs om ledarskap. Jag visste ju ren om allt detta på förhand men det har inte slagit mig förrän nu att lite pedagogik sku ju int ha varit fel i detta jobb heller... Ooops...
Nog om jobbet so far, i de kommande inläggen blir det host family, OIA och allmänna intryck.
På återskrivande,
Sofi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar